5 oktober 2008
SÖNDAG;
Ja, jag tänkte att jag kanske skulle börja blogga igen, någon gång, så där, ibland...
Först kanske man ska berätta lite tråkig info om sig själv;
Min gamla blogg är; http://segerbrand.blogg.se .
Jag heter Nena, bor i Torslanda (Göteborg) med mamma, pappa, bror och katt.
Jag är 15 år och 6 månader gammal, (född 930410).
Jag älskar att spela fotboll! Fotbollen är det absolut bästa som har hänt mig, i hela mitt liv. Så därför är det ingen överdrift att säga att mitt liv precis har rasat samman...
I maj förra året (2007), stukade jag foten(höger) första gången. Men det var då inget problem, att redan dagen efter, spela match igen (dock med tejpad fot). Och det gick bra, så jag forsatte spela och träna med diverse olika skydd. Dock stukade jag upp foten igen redan efter en vecka, men fortsatte ändå träna, och efter någon/några månader slutade jag med skydd. Och det gick bra i ytterligare några månader frammåt. Sen stukade jag vänsterfoten i slutet oktober (2007), men eftersom det var precis innan en cup, så spelade jag med tejpad vänsterfot ett tag. Cupen (Crawfordcup) var den mest händelserika fotbollsupplevelsen i mitt liv; jag fick mitt första gul kort ;/ och jag gjorde mitt första mål! Wiihoo (heheh, jag har spelat fotboll i över sju år, men har aldrig gjort mål ;$ [är back/målvakt] heheh).. + Att det var första cupen jag var med och vann. (y) Men i alla fall, redan två veckor efter att jag stukade vänsterfoten första gången, stukade jag den igen. Trots att den var tejpad. Då tyckte vi att det gått för långt, så vi åkte upp ill IFK kliniken på Carlanderska sjukhuset för att få den undersökt. De sa att ledbanden var lite uttänjda, så jag behövde sjukgymnastik. Jag fick en remiss till en sjukgymnast, och vi rehab-tränade fötterna. Men undertiden tränade jag också fotboll (kan inte hålla mig borta från det). Så inte långt efter att jag börjat träna hos sjukgymnasten stukade jag högerfoten igen. Tredje gången, men under vintern körde jag med ett lätt skydd och det var ganska bra. Det blev lungt med stkningar ett tag. Men två dagar innan vi skulle åka på ett träningsläger i Danmark (2 april 2008) stukade jag vänsterfoten igen. Då bestämde jag mig för att köra med att tejpa båda fötterna inför varje match och varje träning, och på skol-idrotten med rejäla och bra skydd. Exakt en månad efter det stukade jag högerfoten igen, trots att jag var tejpad. Och jag är ganska säker på att det var en spricka. Då tog jag det lungt i två veckor, det var jobbigt... Sen var det lungt igen, ända tills det att skolan började (heheh). Dagen efter att skolan började (22 augusti) stukade jag högerfoten femte gången (på en träning), och denna gången kände jag direkt att det var en värre stukning än de andra gångerna. Jag hoppade för första gången på kryckor i en vecka efter stukningen. Och sjukgymnasten sa att det skulle ta mellan 6-8 veckor innan jag skulle kunna träna igen... Det var riktigt jobbigt att höra. Men jag kände själv, att det skulle ta ungefär den tiden. Så jag kämpade på med rahabtränig, men efter ytterligare tre veckor kände jag att det blev värre. Det började göra ont igen, även när jag inte ens ansträngde foten. Efter en vecka, blev jag tvungen att plocka fram kryckorna igen, och dagen efter åkte vi upp till Carlanderska sjukhuset igen. På Idrottskliniken sa de att ledbandet var så pass uttänjt att det antagligen skulle bli operatin som enda utväg. Han skulle skriva en remiss, men jag har fortfarande inte fått den. Och efter att ha hoppat på kryckor i två veckor, har jag dissat dem. De är så himla jobbiga. :( Nu har jag varit utan fotboll (eller annan idrottsaktivitet) i 6 och en halv veckor. Och mer kommer det bli. Efter operationen vill jag inte ens tänka på hur lång tid det kommer ta innan jag kan göra något vettigt igen. Det är så jävla sämst, och jag är helt förkrossad... :'(
Okej, det var lite (heheh?) info om mig. Så nu till vad jag egentligen hade tänkt att skriva om denna gången.
Förra veckan och nästa vecka är det prao för niorna på Nordlyckeskolan. Jag praoar på församlingshemmet, Svenska kyrkan i Torslanda, med Cecilia och Maggie. Denna veckan har jag och Cissi mest varit med gamlingarna (haha). Det har väl varit lite trevligt, men nästa vecka blir nog ännu roligare, för då är det mycket barnverksamhet. Men ja, nu kommer jag inte ihåg vad det var jag tänkte skriva, så jag skriver inget mer idag. Inlägget blev väldigt långt ändå.
Xxx;Nen'
Ja, jag tänkte att jag kanske skulle börja blogga igen, någon gång, så där, ibland...
Först kanske man ska berätta lite tråkig info om sig själv;
Min gamla blogg är; http://segerbrand.blogg.se .
Jag heter Nena, bor i Torslanda (Göteborg) med mamma, pappa, bror och katt.
Jag är 15 år och 6 månader gammal, (född 930410).
Jag älskar att spela fotboll! Fotbollen är det absolut bästa som har hänt mig, i hela mitt liv. Så därför är det ingen överdrift att säga att mitt liv precis har rasat samman...
I maj förra året (2007), stukade jag foten(höger) första gången. Men det var då inget problem, att redan dagen efter, spela match igen (dock med tejpad fot). Och det gick bra, så jag forsatte spela och träna med diverse olika skydd. Dock stukade jag upp foten igen redan efter en vecka, men fortsatte ändå träna, och efter någon/några månader slutade jag med skydd. Och det gick bra i ytterligare några månader frammåt. Sen stukade jag vänsterfoten i slutet oktober (2007), men eftersom det var precis innan en cup, så spelade jag med tejpad vänsterfot ett tag. Cupen (Crawfordcup) var den mest händelserika fotbollsupplevelsen i mitt liv; jag fick mitt första gul kort ;/ och jag gjorde mitt första mål! Wiihoo (heheh, jag har spelat fotboll i över sju år, men har aldrig gjort mål ;$ [är back/målvakt] heheh).. + Att det var första cupen jag var med och vann. (y) Men i alla fall, redan två veckor efter att jag stukade vänsterfoten första gången, stukade jag den igen. Trots att den var tejpad. Då tyckte vi att det gått för långt, så vi åkte upp ill IFK kliniken på Carlanderska sjukhuset för att få den undersökt. De sa att ledbanden var lite uttänjda, så jag behövde sjukgymnastik. Jag fick en remiss till en sjukgymnast, och vi rehab-tränade fötterna. Men undertiden tränade jag också fotboll (kan inte hålla mig borta från det). Så inte långt efter att jag börjat träna hos sjukgymnasten stukade jag högerfoten igen. Tredje gången, men under vintern körde jag med ett lätt skydd och det var ganska bra. Det blev lungt med stkningar ett tag. Men två dagar innan vi skulle åka på ett träningsläger i Danmark (2 april 2008) stukade jag vänsterfoten igen. Då bestämde jag mig för att köra med att tejpa båda fötterna inför varje match och varje träning, och på skol-idrotten med rejäla och bra skydd. Exakt en månad efter det stukade jag högerfoten igen, trots att jag var tejpad. Och jag är ganska säker på att det var en spricka. Då tog jag det lungt i två veckor, det var jobbigt... Sen var det lungt igen, ända tills det att skolan började (heheh). Dagen efter att skolan började (22 augusti) stukade jag högerfoten femte gången (på en träning), och denna gången kände jag direkt att det var en värre stukning än de andra gångerna. Jag hoppade för första gången på kryckor i en vecka efter stukningen. Och sjukgymnasten sa att det skulle ta mellan 6-8 veckor innan jag skulle kunna träna igen... Det var riktigt jobbigt att höra. Men jag kände själv, att det skulle ta ungefär den tiden. Så jag kämpade på med rahabtränig, men efter ytterligare tre veckor kände jag att det blev värre. Det började göra ont igen, även när jag inte ens ansträngde foten. Efter en vecka, blev jag tvungen att plocka fram kryckorna igen, och dagen efter åkte vi upp till Carlanderska sjukhuset igen. På Idrottskliniken sa de att ledbandet var så pass uttänjt att det antagligen skulle bli operatin som enda utväg. Han skulle skriva en remiss, men jag har fortfarande inte fått den. Och efter att ha hoppat på kryckor i två veckor, har jag dissat dem. De är så himla jobbiga. :( Nu har jag varit utan fotboll (eller annan idrottsaktivitet) i 6 och en halv veckor. Och mer kommer det bli. Efter operationen vill jag inte ens tänka på hur lång tid det kommer ta innan jag kan göra något vettigt igen. Det är så jävla sämst, och jag är helt förkrossad... :'(
Okej, det var lite (heheh?) info om mig. Så nu till vad jag egentligen hade tänkt att skriva om denna gången.
Förra veckan och nästa vecka är det prao för niorna på Nordlyckeskolan. Jag praoar på församlingshemmet, Svenska kyrkan i Torslanda, med Cecilia och Maggie. Denna veckan har jag och Cissi mest varit med gamlingarna (haha). Det har väl varit lite trevligt, men nästa vecka blir nog ännu roligare, för då är det mycket barnverksamhet. Men ja, nu kommer jag inte ihåg vad det var jag tänkte skriva, så jag skriver inget mer idag. Inlägget blev väldigt långt ändå.
Xxx;Nen'
Kommentarer
Trackback
